I Katalonien pågår en intensiv maktkamp mellan de två stora separatistpartierna, ERC (Esquerra Republicana de Catalunya) och Junts per Catalunya. Striden har nu eskalerat till en kamp om vilket parti som ska ha huvudrollen i förhandlingarna med Spaniens premiärminister Pedro Sánchez.
ERC har länge varit kritiska till Junts, som leds av Carles Puigdemont, den tidigare katalanska presidenten som nu är i exil i Belgien. Junts har i sin tur kritiserat ERC för deras dialogstrategi med det spanska socialistpartiet PSOE. Joan Tardà, en tidigare talesperson för ERC, menar att om förhandlingarna lyckas, kommer Junts troligen att ta åt sig äran.
Båda partierna har nyligen stött den socialistiska kandidaten Francina Armengol för att leda den spanska kongressen. Efter detta har Junts höjt sin röst för att framhäva sina framsteg, inklusive en överenskommelse om att främja användningen av katalanska inom EU. Detta har lett till kritik från flera håll, inklusive kända katalanska personligheter som Pilar Rahola och Lluís Llach, som menar att ERC:s förhandlingsstrategi är underlägsen.
För att vända på berättelsen och vinna tillbaka inflytande, har ERC nu börjat använda sina egna röster inom den katalanska regeringen. De blandar patriotiska uttalanden med praktiska krav, som amnesti för de som är dömda i samband med den katalanska självständighetsprocessen. Pere Aragonès, en ledande figur inom ERC, har också kritiserat den spanska regeringens ”oförmåga” att hantera lokala frågor som tågtrafiken i Katalonien.
Striden mellan ERC och Junts är inte bara en fråga om vem som ska leda den katalanska separatiströrelsen, utan också om vem som ska ha mest inflytande i de spanska regeringsförhandlingarna. Båda partierna har haft sina stunder i rampljuset mellan 2019 och 2023, men det är ännu oklart vem som kommer att dra det längsta strået i denna politiska dragkamp.