Pedro Sánchez spelar taktiskt medan Feijóo förbereder regeringsbildning

Spansk politik är just nu som ett schackspel där varje drag räknas. Pedro Sánchez och hans parti, PSOE, har beslutat att inte skynda på regeringsbildningsprocessen för Alberto Núñez Feijóo, ledaren för oppositionspartiet PP. Istället har de gett honom en månad att förbereda sig. Det kan verka generöst, men det har en djupare strategisk mening.

PSOE hade möjligheten att sätta press på PP genom att snabba på regeringsbildningen. Men det skulle ha lett till en öppen konflikt mellan de två stora partierna. För att undvika detta har PSOE och Feijóo kommit överens om att regeringsbildningen ska äga rum den 26 september.

Sánchez och hans team ser detta som en möjlighet snarare än en nackdel. De tror att uppmärksamheten kommer att skifta från dem till PP, vilket ger dem utrymme att förhandla diskret med andra partier som Junts och ERC. Dessa förhandlingar är kritiska för att lösa den katalanska frågan, som har varit en het potatis i spansk politik.

En annan viktig del av förhandlingarna kommer att vara frågan om amnesti för katalanska separatister. PSOE ser en möjlighet här, eftersom de tror att de har folkets stöd efter det senaste valet. De anser att de har ett ”demokratiskt mandat” att gå vidare med sådana förhandlingar.

Men det finns många utmaningar på vägen. Det finns risker, som att förhandlingarna blir offentliga och därmed komplicerade. Dessutom kan kommande händelser, som den katalanska nationaldagen den 11 september, skapa spänningar som kan påverka förhandlingarna.

Feijóo, å sin sida, har en tuff uppgift framför sig. Han måste navigera genom ett splittrad politisk landskap och försöka hitta allierade bortom det högerextrema partiet Vox. Detta är särskilt svårt eftersom Vox’s hårda linje mot nationalism har gjort det svårt för PP att samarbeta med andra regionala partier.

Samtidigt jobbar PSOE och deras potentiella partner, Sumar, för fullt för att undvika ett nytt val. De är övertygade om att Sánchez kommer att lyckas bli vald som premiärminister med minst 178 röster, vilket skulle vara en ökning jämfört med 2019.

Det är en lång väg kvar, men båda sidor är inställda på en hård kamp. Och i denna kamp kommer varje drag att räknas.